Bekämpning av kanadensiskt gullris

Solidago canadensis, Solidago gigantea

Om kanadensiskt gullris

Kanadensiskt gullris och jättegullris är fleråriga, snabbväxande örter som sprider sig effektivt både med frön och via underjordiska utlöpare. Jättegullris blir generellt högre och kraftigare, medan kanadensiskt gullris ofta är något lägre men bildar mycket täta bestånd. I praktiken är arterna mycket lika varandra och kan vara svåra att skilja åt, även i fält.

Arterna härstammar från Nordamerika och introducerades i Europa som prydnads- och trädgårdsväxter under 1800-talet. I Sverige förekommer de idag främst i södra och mellersta delarna av landet, men spridningen ökar norrut. Båda arterna är klassade som invasiva inom EU eftersom de lätt etablerar sig i nya miljöer, sprider sig snabbt och konkurrerar ut inhemska växter.

Kanadensiskt gullris trivs i vägkanter, på åkermark, i igenväxande betesmarker och på andra störda ytor. Växterna bildar stora, sammanhängande bestånd som skuggar ut annan vegetation och minskar den biologiska mångfalden. Deras rotsystem består av kraftiga jordstammar som gör dem svåra att bli av med när de väl etablerat sig.

Eftersom både frön och rotdelar kan ge upphov till nya plantor är korrekt bekämpning och hantering avgörande för att förhindra vidare spridning. I praktiska sammanhang hanteras kanadensiskt gullris och jättegullris på samma sätt, då deras spridningssätt och påverkan på naturen är likartade.

Bilden är tagen av vår artspecialist Lars Salomon från Salmonic i samband med inventering av invasiva arter.

Besök Salmonic

Kanadensiskt gullris Solidago canadensis

Jättegullris Solidago gigantea

Varför kanadensiskt gullris är ett problem

Hot mot biologisk mångfald – Kanadensiskt gullris bildar täta bestånd som konkurrerar ut inhemska växter och minskar variationen av arter, vilket påverkar både växter, insekter och andra djur.

Lätt att sprida – Gullris sprids effektivt genom stora mängder frön som kan spridas med vind över långa avstånd och ge upphov till nya bestånd.

Sprids via markstörning – Markarbeten, slåtter och igenväxning skapar gynnsamma förhållanden där gullris lätt etablerar sig och sprider sig vidare.

Svår att bekämpa – Växten återkommer ofta efter slåtter och kräver uppgrävning eller termisk bekämpning på grund av fröbanken i marken, vilket gör att bekämpningen behöver upprepas under flera år.

Påverkar markanvändning – Täta gullrisbestånd kan ta över ängar, betesmarker och andra öppna ytor, försvåra skötsel och restaurering samt leda till ökade kostnader för långsiktig bekämpning.

Bekämpning av kanadensiskt gullris

Bekämpning av kanadensiskt gullris anpassas efter beståndets storlek, platsens förutsättningar och hur snabbt resultat behöver uppnås. Vid behov av snabb och kontrollerad åtgärd kan uppgrävning eller termisk bekämpning användas för att avlägsna hela beståndet, särskilt på mindre ytor eller inför markarbeten och byggprojekt.

På större ytor eller där tidsaspekten är mindre kritisk är slåtter under flera års tid en effektiv metod. Genom upprepad klippning försvagas växten successivt och spridningen begränsas. Oavsett metod krävs uppföljning för att hantera återväxt från fröbanken i marken och säkerställa ett långsiktigt resultat.

Kvalitet, riktlinjer och kunskapsunderlag

För att säkerställa hög kvalitet i vårt arbete följer vi principerna för integrerat växtskydd och utformar platsanpassade åtgärdsplaner i varje projekt. Vid arbete inom offentlig sektor utgår vi från Naturvårdsverkets metodkatalog, framtagen tillsammans med SLU, vilket garanterar att våra metoder baseras på aktuell forskning, rekommendationer och beprövad bekämpning.

Naturvårdsverkets metodkatalog

Vanliga frågor om kanadensiskt gullris

De vanligaste frågorna vi får om bekämpning av kanadensiskt gullris

Fakta, lagstiftning och källor:

Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) är den vanligaste invasiva arten i Sverige. Jättegullris (Solidago gigantea) förekommer också men är mindre vanlig. Arterna är mycket lika varandra i utseende och påverkan på naturen och hanteras på samma sätt vid bekämpning.

Val av metod beror på beståndets storlek, platsens förutsättningar och hur snabbt resultat behöver uppnås. Uppgrävning eller termisk bekämpning används för direkt borttagning, medan slåtter under flera års tid är en effektiv metod för större ytor.

Gullris sprids främst genom stora mängder frön som kan spridas med vind, men även genom underjordiska jordstammar. Spridningen gynnas av markstörning och igenväxning.

Nej, kanadensiskt gullris är inte giftigt för människor eller djur. Problemet är istället dess invasiva egenskaper och påverkan på naturen.

Ja, mindre bestånd kan ofta hanteras genom upprepad slåtter eller uppgrävning. Det är viktigt att arbeta långsiktigt och att hantera växtmaterial på ett sätt som förhindrar spridning.